Elin Wägner-sällskapets hösthelg den 15-16 september 2012.

Traditionsenligt anordnade sällskapet en höstkonferens i Växjö under årets tema Försoning efter fred som anknyter till försoningsproblematiken i Elin Wägners författarskap, vilken återkommer i flera av hennes böcker. Hon var djupt engagerad i fredsfrågorna, såväl fred istället för krig och konflikter som fred i förhållande till jorden, d.v.s. miljön.

Bland de medverkande i konferensen märktes FN:s förre representant Margot Wallström, journalisten och dokumentärfilmaren Marika Griehsel och litteraturdocenten Peter Forsgren.

Sedan 1993 delar Elin Wägner-sällskapet ut ÅRETS VÄCKARKLOCKA till enskilda eller organisationer som arbetar i Elin Wägners anda. Vissa pristagare skickar väckarklockan vidare till en person eller organisation som de tycker behöver väckas!

Årets Väckarklocka tilldelades Margot Wallström och i prismotiveringen heter det att ”hon – i Elin Wägners anda – bevakat kvinnors utsatthet i krig och konflikter.

Elin Wägner såg jämställdhet mellan kvinnor och män som en förutsättning för fred. I sina reportage uppmärksammade hon kvinnors och barns utsatta situation i ett Europa mellan två världskrig. Margot Wallström fick som FN:s särskilda representant i uppdrag att arbeta mot sexuellt våld i krig och konflikter, bland annat genom förebyggande insatser och åtgärder mot straffrihet. Ett resultat är säkerhetsrådsresolution 1960 som innehåller verktyg för systematisk övervakning och rapportering om sexuellt våld och för identifiering av gärningsmän.”

Margot Wallström tar emot Årets Väckarklocka

Margot Wallström berättade att hon fick uppdraget av FN-chefen Ban Ki-moon 2010 och som FN:s första särskilda sändebud mot sexuellt våld i krig och konflikt har hon arbetat fram till försommaren i år när hon av personliga skäl lämnade det. Margot Wallström har gjort otaliga resor i Afrika och talat med kvinnor som lever vidare fast de känner att deras liv tagits ifrån dem. Våldtäkter är ett tyst och billigt vapen och man har länge haft uppfattningen att det är oundvikligt. Sedan andra världskriget har våldet och kriget ändrat karaktär. Kvinnorna som måste stanna hos barnen är helt oskyddade och det går på nolltid att tömma en by när man hotar med våldtäkt. Trots allt har man gjort framsteg och frågan är numera placerad på FN:s säkerhetsråds lista. Krigen på Balkan och i Ruanda gjorde att det blev nödvändigt att ta itu med detta och sexuellt våld är numera erkänt som krigsbrott. Margot Wallström menade att det är viktigt att frågan blir kvar i säkerhetsrådet och inte reduceras till en kvinnofråga.

Mycket folk hade samlats i St. Sigfrids folkhögskolas gymnastiksal. Sessionen för prisutdelning var öppen även för allmänheten. Margot Wallström längst fram i mitten.

Elin Wägner-sällskapets ordförande Ann-Margreth Willebrand till höger

Marika Griehsel, som i många år var SVTs korrespondent i Afrika reflekterade över ”Sanningskommissionens tillblivelse, arbete och arv i Sydafrika”.  Den amnesti för brott som begåtts mot kvinnor, vilken utfärdades för ca 15 år sedan, ifrågasätts numera och man förbereder ett upphävande. Det är mycket komplicerat att lagföra sådana händelser, inte minst på grund av avsaknaden av vittnen, men många kvinnor lider fortfarande av det de varit med om. Det är helt enkelt av omsorg om de egna barnen som de känner sig tvungna att leva vidare. Marika Griehsel visade också den film om Margot Wallströms arbete i FN, ”Wallströms resolution”, som hon gjort genom att under en lång tid följa henne i arbetet.

Marika Griehsel

Peter Forsgren analyserade tre av Elin Wägners romaner utifrån försoningsproblematiken i hennes författarskap under rubriken: ”Mäkla fred med jorden eller aldrig glömma och förlåta?”. Böckerna är Åsa-Hanna (1918), Vändkorset (1934) och Vinden vände bladen (1947).

Han menade att Åsa-Hanna är organiserad efter två olika litteraturtyper – prövningsroman och melodram, d.v.s. antingen någon som begår ett misstag eller en synd men som utvecklas mot en vändpunkt eller är ett offer som förtrycks och som kan befrias. Peter Forsgren menar att det här är en av de absolut allvarligaste böcker Elin Wägner skrivit. Offer eller medskyldig. De två stilarna är skickligt sammanvävda men någon lösning sker inte. Bristen på lösning blir särskilt tydlig om man jämför med två andra klassiker nämligen Tegnérs Fritiofs saga och Selma Lagerlöfs Jerusalem. Wägner citerar t.o.m. Fritiofs saga när huvudpersonen Hanna säger att ”Magnus är som Fritiof men jag är ingen Ingeborg”. I såväl Tegnér som Lagerlöf sker en stor försoning, men i Åsa-Hanna får frågan om offer eller medskyldig aldrig något svar.

Den andra boken, Vändkorset, gick som följetong i Konsumentbladet 1935 och är i stället en av de ljusaste och optimistiska romaner Wägner skrivit. Personligen kastas hon mellan hopp och förtvivlan för det som pågår i Europa med den framväxande nazismen, men här är ändå ett av de tillfällen då hon vågar se optimistiskt på framtiden. Boken handlar om ett samhälle i omvandling där anställda på en möbelfabrik går samman i en andelsförening och där arbete och kapital efter strider och konflikter till slut samarbetar. Samtidigt är boken en äktenskapsroman, men där är framställningen inte lika ljus utan tar snarare formen av en desillusionsroman. Där finns prästen Malte och hans hustru Dagmar som är sjuksköterska. De lever i ett kamratäktenskap men är mycket olika i det att Dagmar inte delar sin mans tro. Så medan det omgivande samhället mer och mer växer samman separerar makarna alltmer. Till slut återstår för Dagmar endast hoppet att sonen skall få en annan framtid och lyckas med det som de själva misslyckats med.

Elin Wägners sista stora roman Vinden vände bladen spänner över tusen år och är på många sätt en fortsättning på Väckarklocka (1941) med dess civilisationskritik. Boken fick ett mycket gott mottagande och kritikerna, som visat ett mycket svalt intresse för Väckarklocka, upptäckte inte att resonemanget i stora delar är detsamma. När romanen kom ut fick hon mycket beröm, särskilt för sådant som inte var direkt feministiskt och framför allt för 1700-talsberättelsen i boken och hon jämfördes med Heidenstam och hans Karolinerna. Vad man inte såg var att den är en kritik av Karolinerna med dess syn på manlighet och krig. Hos Heidenstam blir man renad av kriget, en tanke som definitivt avvisas av Wägner. Boken börjar med att kvinnan lever i harmoni med naturen men förändras när mannen kommer in i bilden. Större delen av romanen beskriver utvecklingen i ett samhälle med stark tro på framåtskridande och bejakande av modernisering. Mot detta står en annan röst som är starkt civilisationskritisk. En av karaktärerna som företräder detta synsätt, kvinnan Roda, är ett lätt maskerat porträtt av författaren där hon tvekar om det tjänar något till att kämpa. En annan kvinna i boken säger om Roda att ”hon är väldigt bra på att ställa frågor men sämre på att finna svaren…”

Peter Forsgren

Marianne Enge Swartz (mitten), sällskapets första ordförande, hade tagit med ett urval antikvariatsexemplar ur Elins produktion för försäljning.

Annonser

0 Responses to “Elin Wägner-sällskapets hösthelg den 15-16 september 2012.”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




Klicka för att prenumerera på DELS bloggen och därmed få information om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 19 andra följare

Annonser

%d bloggare gillar detta: